År 1886 infördes blindskriftsförsändelser i det svenska postverket. Då handlade det om punktskrift som skickades och de räknades då som trycksaker och måste vara tydligt märkta med ”Blindskrift”.
Från 1 januari 1918 fick inrikes blindskriftsförsändelser en egen, kraftigt reducerad portotaxa, med betydligt högre tillåten vikt än vanliga trycksaker.
Den 1 januari 1956 blev blindskriftsförsändelser helt portofria i Sverige. Staten tog då fullt ansvar för befordringskostnaden – en princip som fortfarande gäller i dag.
I dag heter tjänsten ”Portofri befordran av blindskriftsförsändelser” och finansieras av staten via Post och Telestyrelsen (PTS). Den utförs av PostNord och omfattar både privatpersoner, bibliotek och godkända organisationer. För vår del handlar det om att vi kan skicka våra kommun- och regiontaltidningar till våra prenumeranter på CD-skiva utan kostnad.
I PTS senaste årsredovisning står att antalet blindskriftsförsändelser minskade jämfört med 2024, vilket främst beror på att digitala alternativ utvecklas och erbjuds. Summan 2024 var 260 012 stycken mot 212 887 stycken 2025.
Vi i Taltidningsproducenternas förening (TTF) har sedan starten av digitaliseringsövergången varit aktivt deltagande och sett framemot att denna siffra ska minska och att de statiliga medlen i stället investeras i det digitaliseringsprojekt som blev verklighet med en lag från den1 juli förra året. Det handlar både om miljöns skulle med alla dessa plastskivor, kostnaderna för skivor, kuvert, handpåläggning m.m. och att man inte behöver vänta på sitt nummer av taltidningen på grund av varannandagsutdelning som började införas 2021.
Tiden går fort brukar man säga och så har även den här utvecklingen gjort. 2008 har jag en anteckning om hur många blindskriftsförsändelser som noterats i PTS statistik och det var 1 700 000 stycken. På 17 år har det alltså minskat med 1 487 113 stycken. Det är 87 477 per år i genomsnitt.
